A möter B

http://www.youtube.com/watch?v=GMB2kO-WE7o

Efter att ha lärt oss att hantera exponering den hårda vägen, flöt arbetet med A möter B på ganska smärtfritt. När vi gav oss ut för att filma hade vi en ganska vag idé om exakt vilka bilder vi skulle ta, men i slutändan föll det på plats mer eller mindre av sig självt. Vårt största problem var att det var så förbannat kallt, och efter en timme i kylan orkade man inte mecka med stativet längre. Därför är de flesta av våra bilder lite skakiga.

I övrigt är vi väldigt nöjda. Det blev en svartvit film eftersom ett par enstaka scener var lite mörkare än andra, och snön kändes mer jämnvit i svartvitt. Tyvärr har en del detaljer försvunnit, som fimparna som knappt syns. I nån sorts skaparglädje la vi till en dazzle-effekt i Final Cut, som jag så här i efterhand kan tycka att vi borde ha slopat.

Musikvalet är vi jättenöjda med, musiken gör mer eller mindre hela filmen.

Reflektion 1

Ljud och rörlig bild-kursen verkar rolig, även om vår enkät närmast kan beskrivas som ett fiasko. Men vi tar nya tag inför A möter B. Vi har en skön idé, och tror att det kan bli riktigt lyckat.

För att inte tala om vårt projektarbete: en informationsfilm om ÖL! Awesome.

Det känns inte som att det finns så mycket mer att säga i det här skedet. Förutom att jag tycker att det är förunderligt och lite förskräckligt att lärarna på kursen inte har den blekaste om våra förkunskaper i ämnet. Vi går ju trots allt ett program, och har ju trots allt läst lite film förut. De borde veta var vi ligger - finns det ingen kommunikation inom programmet?

Reflektion 5

Det var väldigt roligt att få så positiv respons på opponeringen i torsdags. Kursen har på sätt och vis känts som en av de mest givande under hela programmet, eftersom vi äntligen har fått vara lite kreativa. Då är det också roligt att det uppskattas. Jag planerar att jobba vidare med min Flash-produktion - steg 1 blir att ladda upp den på skolans server. Tänker mig att jag ska köpa loss en domän när jag har jobbat lite mer på vissa animationer, och ska väl lägga till lite mer material också. Det är kul att ett skolarbete för en gångs skull känns givande privat också.

Blogguppgift - Inlämningsuppgift 1

Animationerna i inlämningsuppgift 1 bygger på dels frame by frame-, dels motiontween- och dels shapetween-tekniker. Frame by frame bygger på att varje bildruta animeras för hand - illustrationen ändras lite mellan varje ruta, och när tidslinjen sedan spelas upp i 12 rutor per sekund ser det ut som att illustrationen rör sig/förändras. Motion- och shapetween är animationstekniker där Flash hjälper till - med motiontween kan man få ett objekt att till exempel förflyttas från en punkt till en annan, över en vald tidsrymd. Sedan sköter Flash animationen. Samma sak gäller shapetween, men shapetween används när man vill få ett objekt att transformeras till ett annat, byta färg eller liknande. Denna animationsteknik kan tyckas något slumpartad - man har inte kontroll över hur förvandlingen går till. Det går även att kombinera dessa animationstekniker.

Den ljudsynkroniserade animationen är gjord med frame by frame-teknik. Ett ljudspår läggs till i Flash tidslinje, och sedan är det bara att till exempel låta karaktärens mun röra sig när det talas.

Bildspelets in- och uttoningar har gjorts med shapetween och bildernas alfa-värde, det vill säga ifylldhet. Genom att först låta bilden ha alfa-värde 0%, det vill säga vara helt genomskinlig, för att ett antal bildrutor senare ha alfa 100, och applicera shapetween mellan dessa bildrutor tonas bilden in. Sedan är det bara att göra motsatsen för att tona ut, och upprepa med nästa bild.

Navigationsstrukturen i inlämningsuppgift 1 är gjord som en egen arbetsfil. I den skapar man grafik och lägger till knappar för de olika delarna. Dessa knappar kopplas till ett tomt filmklipp (i Flash skapar man filmklipp, dessa filmklipp kan sedan läggas i andra filmklipp, som kan läggas i huvudfilmen, och så vidare), som man vid knapptrycket laddar in någon av de ovan beskrivna filmklippen i. För att förändra grafiken vid knapptryck (för att markera vad användaren befinner sig) skapar man olika positioner i tidslinjen, och förändrar grafiken på dessa ställen.

Blogguppgift - Elsom-Cook

Enligt den mest grundläggande definitionen är ett medium något som förmedlar ett budskap. Elsom-Cook går lite längre, och talar om modalitet och kanal. Modalitet handlar om våra fem sinnen - förmedlas budskapet visuellt, audiellt, taktilt eller via smak/lukt? Inom varje modalitet finns det en mängd kanaler: det finns en definitiv skillnad mellan rörlig bild och text, trots att de båda hör till den visuella modaliteten. Detta kallar Elsom-Cook kanaler. Det går emellertid inte, menar han, att kalla allt som består av flera modaliteter och kanaler för multimedialt. Skillnaden mellan medium och multimedium ligger med andra ord inte i första hand i prefixet multi-.

Det som jag uppfattar som fundamentalt i hans resonemang är ordet konvention. Det som i praktiken skiljer ett medium och ett multimedium åt, är att ett medium har konventionaliserats. I samma ögonblick som ett multimedium har blivit konvention, har det också blivit ett medium. TV är knappast ett multimedium, trots att det är ett multimodalt medium med flera kanaler, och inte heller radio, som visserligen enbart utnyttjar den audiella modaliteten, men som använder kanaler som musik, tal (på ett eller annat språk) och ljudeffekter.

Vad är det då som avgör om något har konventionaliserats eller inte? Enligt Elsom-Cook handlar det om kanalöverskridande tolkningsspråk ("cross-channel language och interpretation"). I korthet handlar det om att ett medium måste tolkas som en helhet, medan ett multimedium uppfattas som flera helheter som är koordierade. Detta "språk" som gör att vi uppfattar något som en helhet, uppstår med tiden och är svårt att definiera.

Exempel på multimedium: interaktiva Flash-sidor, CD-ROM-produktioner (som knappast ligger i tiden längre - det hann helt enkelt aldrig skapas något tolkningsspråk för detta multimedium, vilket hindrade det från att bli ett medium. Boven i dramat var tekniken: CD-skivorna har ju med tiden ersatts av både DVD och BluRay).

Blogguppgift: PA-reflektioner

Min personliga målsättning med projektarbetet som vi precis har genomfört var att skapa något meningsfullt av det lilla som jag har lärt mig om Flash. Jag beslutade mig tidigt för att inte ta mig an några allt för avancerade uppgifter - och begränsade mina förväntningar och målsättningar utifrån det. Efter kursens första veckor började jag få en aning om vad jag kunde tänkas kunna genomföra, rent tekniskt, och har i praktiskt taget alla avseenden lyckats med det jag satte mig ut för att göra. Min produktion må sakna de tekniska finesser som finns hos många andra - men å andra sidan hade mitt projekt inte heller gynnats av dem. Tvärtom. Min personliga målsättning grundade sig på en vägran att skapa finesser enbart för finessernas skull. Jag ville skapa något som faktiskt drar nytta av den multimediala interaktivitet som Flash möjliggör - där möjligheterna inte exploateras för sakens skull, utan för att berätta något som inte hade varit möjligt att berätta på annat vis. Där tycker jag mig ha lyckats - min produktion hade inte varit den samma i annat format.

Ickelinjärt berättande

Vi valde att göra om Sagan om Ringen till en ickelinjär berättelse. Liksom många sagor och fabler är Sagan om Ringen så välkänd idag, att den närmast kan betraktas som myt. Dess dramaturgi är klassisk och lämpar sig särskilt väl för ickelinjärt format: i grund och botten är det en berättelse om en grupp karaktärer som ska ta sig från punkt A till punkt B, via ett antal geografiska punkter som utgör vändpunkter - och lämpar sig utmärkt att användas som noder i en ickelinjär tappning. Berättelsen känns med andra ord mer eller mindre gjord för att tolkas om ickelinjärt. Vår utmaning låg med andra ord inte i att identifiera vändpunkter som kunde utgöra noder (de sa sig själva: Vattnadal, Moria, osv), utan i att reducera den otroligt omfattande berättelsen till ett par nyckelelement. Vi konstaterade också snabbat att berättelsen egentligen innehåller ett flertal underberättelser, och valde att koncentrera oss på huvudstoryn.

När man tillför interaktivitet och valmöjligheter till en så välkänd historia som Sagan om Ringen, uppstår dilemmat att användaren garanterat kommer att välja de alternativ som inte förekommer i originalberättelsen. Det leder till att berättelsens inneboende logik dör när man tillför interaktivitet - eller att det åtminstone finns en risk för det. Å andra sidan tillförs ju en känsla av ovisshet - spänning - med vetskapen om att man som användare får vara med och forma berättelsen. Det innebär att berättelsen så att säga inte är avgjord redan innan, som det är med linjärt berättande.

Vi valde dessutom att i ett skede låta huvudrollen förflyttas till en annan karaktär. I vår, dramatiserade form fungerar ett sådant grepp utmärkt - samma person kan spela huvudkaraktären oavsett vem denna huvudkaraktär är - men i en film till exempel, hade ett valalternativ som innebär att huvudrollen ändras inneburit att resten av berättelsen hade behövt filmatiseras två gånger - en med den ena huvudkaraktären och en med den andra. Det hade ju ökat produktionskostnader avsevärt - vilket väl är en av det ickelinjära berättandets största nackdelar.

Nedan en sorts flödesschema.